Friday, July 16, 2010

En annan sorts katter

Detta är en mycket positiv och viktig kattnyhet: http://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-plan-ska-radda-tigern-1.1138661.

Antalet tigrar har minskat med 40 procent till 3200 individer på bara tio år.
Detta innebär att tigern är akut utrotningshotad.

Men hur kan räddningsarbetet få kosta mer än 350 miljoner dollar i en värld där människor svälter ihjäl? Är detta verkligen rätt prioritering?
Mitt svar är utan tvekan JA! Världssvälten handlar inte om brist på resurser och pengar utan om brist på vilja. Detta insåg redan John F Kennedy, och det är än mer sant idag. Vi kan alltså rädda mänskligheten OCH tigrarna. Om vi vill....

Detta handlar heller inte bara om tigrarna. Det handlar om vår syn på miljö och biologisk mångfald. Vi vet att utrotningen av djur och växter bara är tecken på att vi håller på att såga av den gren vi sitter på. Hotet mot tigern är inte bara tjuvjakt utan en skövling av tigerns naturliga habitat. Och den skövlingen leder också till utarmning av jorden, erosionsproblem, översvämningar, klimatstörningar mm.

På ett rent personligt plan så är tigern ett av de mest imponerande och vackra djur som finns. Det finns inget vilt kattdjur som fascinerar mig så mycket som tigern. Att få se en levande tiger är för mig än magisk upplevelse.

Friday, July 09, 2010

De stora(?) katterna jagar i gryningen

Hemma har katterna lagt sig till med tidsrytm i äkta lejonstil. På dagen letar de upp svala platser på "savannen" där de slöar i värmen när det är upp emot 30 grader.

Men på morgnarna jagar de - oftast varandra eller pålägg från våra morgonmackor.
Och vad som händer nätterna ska vi inte tala om... Det ingår i våra morgonrutiner att plocka upp omkullvälta stolar, ljusstakar mm från golvet.

Tuesday, June 15, 2010

Från tvättmaskin till köksbord

Vår lille(?) Mums-Mums kom till oss för åtta månader sedan från Stockholms Katthem. Han hade tagits tillvara, tillsammans med sin mor och syster, i trakterna vid Odengatan i centrala Stockholm.
Han var hanterbar, men inte helt trygg med oss tvåbeningar. När han kom till oss tog han till en början sin tillflykt bakom tvättmaskinen. Så fort någon av oss tvåbeningar kom i närheten smet han iväg som en oljad blixt. Men han hade två "svagheter" - mat och nyfikenhet - som vi insåg att vi kunde dra nytta av.
Mat är nog hans starkaste drivkraft. Det dröjde inte alltför länge förrän han åt kalkonpålägg från handen. Och med nypåfyllda matskålar var han så upptagen att man kunde få klappa honom utan att han for iväg.
Nyfikenheten gjorde att han gärna ville ha koll på vad vi gjorde, men han tyckte även att det var mycket fascinerande att ligga på en köksstol och tassa efter hundarna. Vi vande honom vid vår närvaro genom att ständigt småprata med honom och att, när tillfälle gavs, antingen klappa honom eller lyfta upp honom för lite mys.
Och en dag efter flera måmader så kom det stora genombrottet, då svansade han runt på köksgolvet och strök sig mot Johnas ben. Och sedan har det fortsatt i den riktningen. Han har tagit för vana att morgonhälsa genom att kasta sig på rygg på köksbordet för att bli klappad på magen. Han har också börjat med att buffa med huvudet för att få uppmärksamhet. Och spinnmaskinen går igång så fort man lyfter upp honom.

Mums är ett exemel (av många) på att man måste ha tålamod med katter. Man ska inte ge upp efter några veckor/månader. Det handlar om tålamod, små steg och individuell anpassning för att bygga en relation med en katt, speciellt om den är lite försiktig/skygg i början.

Thursday, March 25, 2010

Farväl Zorro



Zorro 2009-05-19 - 2010-03-25

Idag sa vi farväl till vår lilla svarta mjuka krabat.
Han kom till oss i början av november och smälte snabbt in i gänget. Hans pigga ögon höll koll på det mesta och en mjukare päls har nog aldrig funnits. Han härjade högt och lågt med de andra katterna, precis som en katt i den åldern ska göra.
Nu i mars så märkte vi att han inte var i form. Han var slö och hade ingen aptit. Han hade feber, strax över 40 grader. Hos veterinären tog de prover och konstaterade en infektion, oklart vilken typ. Han svarade mycket snabbt och bra på behandling med Metacam och Synulox, febern gick ner och aptiten återvände. Åtminstone tillfälligt. Febern höll sig på bra nivå, men han tappade återigen matlusten och blev väldigt slö. Han visade tecken på ostadighet och hans andning blev snabb och ytlig. Efter ytterligare konsultation med vår veterinär så insåg vi att det inte fanns mer vi kunde göra. Det var vårt ansvar att ta det bästa beslutet för hans skull.
Idag fick alltså vår lille Zorro somna in lugnt och stilla.

Vi kommer att sakna honom så otroligt mycket....

Friday, November 06, 2009

Välkommen Mums-Mums och Zorro


Mums-Mums


Zorro


Två små charmtroll har kommit in i våra liv - Mums-Mums (aka Sora) och Zorro (aka Corrado).
De hamnade hos oss via Stockholms Katthem.

Den 1 november tittade de ut ur sin transportbur hemma hos oss. Först var det en hel del tveksamhet, men Zorros nyfikenhet tog snart överhanden. Redan dag 2 så rullade han ihop sig på en hylla i kattmöbeln och slumrade utan några som helst bekymmer.
Mums-Mums är mer reserverad. Han flyttar sig helst när man kommer nära, men det går bra att lyfta upp honom och mysa.

Båda grabbarna har "attackerats" av Elsa i hennes försök att få igång bus. Elsa och Zorro kan ligga och småbrottas på hallmattan, och Elsa och Mums-Mums har vi hittat tillsammans på hatthyllan i hallen.

Sunday, June 07, 2009

Välkommen Elsa




Ett litet glädjeämne har kommit in i våra liv - Elsa.

Detta lilla charmtroll hamnade hos oss via Stockholms Katthem. (Stort tack till akuthemsmatte Sissi.)


Den 18 maj tittade hon ut ur sin transportbur hemma hos oss. Sedan dess har vårt hem inte varit sig riktigt likt.

Hon är som alla kattungar i den åldern - orädd, nyfiken, sprallig, busig, utforskande. Men ibland så snurrar hon ihop sig i en fåtölj och är bara - söt.

Wednesday, April 22, 2009

Farväl Vilma


Vilma 1994-11-04 - 2009-04-22

Idag sa vi farväl till vår lilla vita drottning.
Hon har under en tid utvecklat juvertumörer, men i samråd med veterinär så valde vi att inte försöka operera bort dem. Hon var pigg och alert, under det senaste halvåret har hon varit extra kelig.
Men under de senaste två månaderna har två av tumörerna vuxit till märkbart, och för ett par dagar sedan så sprack den ena.

Hos veterinären konstaterades att hennes prognos var mycket dålig - spridningen var mycket omfattande och hon hade ett blåsljud på hjärtat som ytterligare försämrade prognosen. En operation hade i bästa fall kunnat uppskjuta det oundvikliga i några månader. Konvalescensen hade dessutom blivit påfrestande för henne. En operation hade varit för oss - inte för henne.

På inrådan från veterinären valde vi att säga ett sista farväl. Hon fick somna in lugnt och stilla - fortfarande med sin värdighet i behåll.


Vi kommer att sakna henne så otroligt mycket....