Välkommen Mums-Mums och Zorro

Mums-Mums


Zorro


Två små charmtroll har kommit in i våra liv - Mums-Mums (aka Sora) och Zorro (aka Corrado).
De hamnade hos oss via Stockholms Katthem.

Den 1 november tittade de ut ur sin transportbur hemma hos oss. Först var det en hel del tveksamhet, men Zorros nyfikenhet tog snart överhanden. Redan dag 2 så rullade han ihop sig på en hylla i kattmöbeln och slumrade utan några som helst bekymmer.
Mums-Mums är mer reserverad. Han flyttar sig helst när man kommer nära, men det går bra att lyfta upp honom och mysa.

Båda grabbarna har "attackerats" av Elsa i hennes försök att få igång bus. Elsa och Zorro kan ligga och småbrottas på hallmattan, och Elsa och Mums-Mums har vi hittat tillsammans på hatthyllan i hallen.

Välkommen Elsa

Ett litet glädjeämne har kommit in i våra liv - Elsa.

Detta lilla charmtroll hamnade hos oss via Stockholms Katthem. (Stort tack till akuthemsmatte Sissi.)

Den 18 maj tittade hon ut ur sin transportbur hemma hos oss. Sedan dess har vårt hem inte varit sig riktigt likt.

Hon är som alla kattungar i den åldern - orädd, nyfiken, sprallig, busig, utforskande. Men ibland så snurrar hon ihop sig i en fåtölj och är bara - söt.

Farväl Vilma

Vilma 1994-11-04 - 2009-04-22

Idag sa vi farväl till vår lilla vita drottning.

Hon har under en tid utvecklat juvertumörer, men i samråd med veterinär så valde vi att inte försöka operera bort dem. Hon var pigg och alert, under det senaste halvåret har hon varit extra kelig.

Men under de senaste två månaderna har två av tumörerna vuxit till märkbart, och för ett par dagar sedan så sprack den ena.

Hos veterinären konstaterades att hennes prognos var mycket dålig - spridningen var mycket omfattande och hon hade ett blåsljud på hjärtat som ytterligare försämrade prognosen. En operation hade i bästa fall kunnat uppskjuta det oundvikliga i några månader. Konvalescensen hade dessutom blivit påfrestande för henne. En operation hade varit för oss - inte för henne.

På inrådan från veterinären valde vi att säga ett sista farväl. Hon fick somna in lugnt och stilla - fortfarande med sin värdighet i behåll.

Vi kommer att sakna henne så otroligt mycket....

Farväl Mysan

Mysan 1998-05-13 - 2009-03-15

Idag sa vi farväl till vår lilla vita mysboll.

Hon har gått ner märkbart i vikt ett tag, trots att hon ätit. Igår verkade hon inte ens ha någon riktig matlust. Idag på morgonen var hon väldigt slö och hade problem att stå upp.

Vi körde akut ner till djursjukhuset Albano. Veterinären konstaterade att det inte fanns något att göra mer än att låta henne somna in och slippa lida. Troligen har hon haft en tumör eller någon form av problem med njurarna.

Hon fick somna in lugnt och stilla.

Vi kommer att sakna henne så otroligt mycket....

Tudor - det funkade

Ja, det var en orolig tid innan vi fick svar på Tudors biopsi. Men lättnaden var desto större när veterinären ringde och meddelade att det i alla fall inte var någon tumör.
Då var det bara att gå på med en rejäl dos med kortison. Och det gav snabbt resultat! Redan efter ett par veckor hade såren börjar läka märkbart.
Efter ett nytt besök hos vår veterinär skruvade vi ner dosen något, och förbättringen höll i sig.
Det är nu bara ett litet litet område på överläppen som inte är helt läkt. Det känns otroligt skönt!

Nästa vecka ska vi till veterinären igen och se om det är dags att skruva ner dosen ytterligare.
Tudor har inget emot veterinären. Han ska knuffa på henne med huvudet och han vill utforska allt i undersökningsrummet. Senast skulle hon kolla hans hjärta, men han myste och spann så mycket att hon inte kunde höra några hjärtljud.

Katt med tratt

Tudor fick våren 2008 ett sår på nosen som inte ville läka. Det spred sig även till överläppen. (Men han var lika pigg och matglad som vanligt.)
Han fick kortison som hjälpte. Det gick nästan helt bort, men när vi sänkte dosen så kom det tillbaka. Så vi höjde dosen igen och det hjälpte.
Men i december så ökade det igen.

Idag var vi hos vår nya veterinär och de sövde honom för att ta en biopsi. Vi räknar med att få svar på proverna i slutet på nästa vecka.
(Blodprovet var helt prima, bara med en viss förhöjd nivå av vita blodkroppar.)

Så nu går han med tratt och ska göra så till stygnen ska tas om 10 dagar.
Det är lite knöligt att navigera sig fram idag för honom, tratten tar emot i hörnen. (Men han har redan varit uppe i kattmöbeln.)

Nu hoppas vi bara att proverna ska se bra ut för vår lille krabat.